När man ligger nerbäddad såhär varje dag är det svårt att se livet ur ett speciellt bra perspektiv.
Solen skiner så starkt ute att jag måste ha fördragna persienner för att inte dö i en härva av varma lakan. Det ser grått ut inomhus, men måste.
Sängen är omgiven av saker som brukar stå någon annanstans i vanliga fall. Nu måste det stå nära för att jag ska nå det. Ingenting är på sin rätta plats. Det blir obarmhärtigt stökigt, men måste.
Jag har skrivit ett par blogginlägg idag som jag raderat för att de blev så sanslöst deppiga. Och det här är inte gladare, eller hur? Det här är dag sju i sjukdomen.
Nu ska vi försöka vända runt det här. Därför kommer tre saker jag är glad för:
- Familjen. Oj vad de tar hand om mig. Lyssnar när jag gnäller, lagar den mat jag vill ha och är roliga fast jag är ynklig.
- Garn. Åh garn. När man har lärt sig grunderna i virkning så öppnar sig hela världen (nåja). Det är fantastiskt att man med en härva av någon färgglad tråd och en metallpinne med krok på kan göra urhäftiga saker! (Ja! Jag är en nörd)
- Bloggar. Speciellt den jag länkade till i förra inlägget. Den här kvinnan skriver och fotar och är så sjukt kreativ att allt annat bleknar. Och så är hon inte så tröttsamt trendig heller, det gör att man kan slappna av när man läser henne, bara låta sig inspireras. Hon har skrivit i en Herrans massa år så det finns väldigt mycket att läsa. Jag har som sagt varit sjuk i en vecka och har verkligen inte hunnit läsa allt hon skrivit även om jag har läst henne minst två timmar om dagen.
