2012-01-31

Dagdröm

Idag drömmer jag om att slippa gå till jobbet om en halvtimme och istället vara hemma och baka och helst åka till ikea för att köpa grejer till mitt café som öppnar på måndag nästa vecka. Mer om det snart!

Den där raddan grejer som jag räknade upp igår finns fortfarande kvar, minus degbunken.

Men nu struntar jag i det där och går till jobbet istället. Tjohej!

2012-01-30

Blue


Spiselhyllor och gentlemän

Hemma hos oss tycker jag om hyllan ovanför spisen. Andra sådana utrymmen här är alltid proppfulla med en massa pryttlar.


(Burken har ett julmotiv på baksidan, men jag vände på den så det syns inte!)


En serie med ryska baboushkor står högst upp.


I ett hörn har vi en liten flaska med heligt vatten från Lourdes som jag fick av en kär vän.


Den märkligaste saken måste nog vara det här brudparet som satt fastklistrat på en av våra presenter när vi gifte oss. Har tyvärr glömt vem som gav oss det, men om du läser så kan du väl hojta till!

När jag traskade över gården idag var barnen från dagiset ute och lekte, som små tomtar i overaller och jättestora stövlar. En pojke står och håller i snöret till en pulka som en flicka försöker kliva i. Hon har ena foten i och verkar ha lite svårt med balansen. Pojken släpper snöret och går fram och frågar "Ska jag hjälpa dig?". Tar helt sonika tag i flickans andra fot och försöker lyfta över den till pulkan. Han blir en bra gentleman om sisådär tjugo år.

Personligt mörbultad

Urgel.

Jag sitter vid köksbordet, ser mig omkring och blir helt trött i skallen av allt som ligger och skräpar. Tomma papperskassar efter storhandling idag, ikeapåse full med ren tvätt som borde vikas. En gammal degbunke som ser lite intorkad ut, räkningar, papper. Tyvärr är Alex i skolan, annars kanske jag hade tvingat honom att göra det.

Känns lite motsträvigt att ta tag i det där. Idag kom vi hem från en trevlig helg i Göteborg, och en halvtimma senare skulle jag träffa min PT. Han är galen. Vi slogs och lyfte och grejade en timme och jag kände mig alldeles förstörd efteråt. Julpausen har gjort sitt, tyvärr. PT är en bra grej men det borde kallas PM istället. Personlig mörbultare.

Nu måste jag ta tag i köket så kanske jag vill baka sen. Ikväll blir det Harry Potter och Hemligheternas Kammare. Har längtat ungefär hela helgen.

2012-01-26

Middagsexperiment

Hittade ett recept på hembakad ravioli på Underbara Claras blogg och blev inspirerad! Sen fick jag foto-ryck och hade roligt i kylen.












Jag: Alex, se jädrigt nöjd ut nu!
Alex: *ser nöjd ut*.
Resultat: Lyckat montage!




Efter en sån här dundermåltid blev i alla fall jag jättemätt. Till efterrätt blir det skivade äpplen med kanel i ugn. Eller kanske skivade äpplen på kanelen. Vem vet?

Kvällen bjuder på Harry Potter och de Vises Sten. Härligt att vi båda är nördar, och inom en del gemensamma områden också. Typ Harry Potter och Star Wars. Och... nä. Inget mer.

2012-01-25

På mitt huvud

På förfrågan kommer nedan ett par bilder på min frisyr.

Provade idag på den nya klassen Bodycombat på SATS. Är man lite van vid kampsport så är den här klassen inte speciellt utmanande. Svettigt, för all del, men enbart slag och sparkar i luften, och då gäller det också att man är försiktig med lederna. Boxningsklassen är vettigare, helt klart.

Här är frillan!

Finfrukost!

Det blev frukost/brunch med Mickan. Smoothie med massor av bär och frukt och nyttigheter. Sen målade hon ett ägg som tyvärr blev tvunget att dö.








2012-01-24

Folk

Det finns så mycket bra folk. Det gör mig glad. Det finns så mycket folk som är olika mig, och det gör mig också glad.

För tänk om alla var som jag, så fånigt och töntigt det skulle bli. Och inte skulle någon få något gjort, förutom en jädrans massa mormorsrutor och stickade strumpor förstås. Kanske ett och annat surdegsbröd och en enstaka basilikaplanta här och där. Kan inte minnas att jag gör så mycket annat. Tur som tusan att mormorsrutor och basilika gör mig helnöjd! Sen om ett tag ska jag ju bli vuxen och lära mig att sticka med nålar i folk och annat som sjuksköterskor gör (vad mer gör sjuksköterskor, sådär på riktigt?). Just nu så är det ändå rätt skönt att inte åstadkomma mer än mindre blått under ögonen.

Skål för det. Och godnatt!

Vandra långt bort, tillbaka till dig själv

I somras hände flera viktiga saker. Det största av allt var att jag gifte mig. Men det sparar vi till en annan gång, det är inte den delen av min sommar jag vill skriva om nu.

Tillsammans med min far vandrade jag från Léon i Spanien till Santiago de Compostela, målet för miljontals pilgrimer sen 900-talet. En pilgrimsfärd kan se ut på många sätt, man kan resa till en helig plats för att uppleva och be vid just den platsen, det kan vara en kort vandring. Även våra jordiska liv är en pilgrimsvandring, den längsta av alla.

När vi vandrade de ca 30 milen till Santiago, vägen som kallas El Camino, hände det något. Konstigt egentligen, eftersom vi inte gjorde något speciellt. Jag läste inte vidare mycket, jag tänkte inte på specifika saker. Men något hände med mig som fortfarande inte har gått ur. Att vandra sådär långt, att låta kroppen gå in i en rytm, nästan omedvetet, tror jag automatiskt öppnar upp och läker sånt som varit trasigt. Vem kunde veta att jag skulle älska att bo i sovsalar med 60 andra pilgrimer, vem kunde veta att den enda önskan som fanns var att bara gå, fortsätta gå?

Efter 15 mil hände något som verkar hända de flesta; skadorna sätter in. Knät var paj, jag kunde inte gå mer. Paniken gick igenom mitt huvud, vad är jag för svag stackare som inte kan gå hela vägen? Varför sviker jag mig själv såhär? Varför är jag en så svag människa? Gamla tankesätt kom upp till ytan, taggtråd i huvudet. Jag fick åka buss resten av vägen. Åkte buss i en halvtimme de 2,5 milen som pappa vandrade varje dag, satt utanför härbärget och väntade. Läste min bok, pratade med andra pilgrimer. Andades. Långsamt försvann ångesten över att inte kunna gå klart, inte fullfölja det jag föresatt mig. En annan pilgrim sa till mig "Caminon är inte i fötterna, Caminon är i hjärtat".

Jag tog bussen även den sista biten in i Santiago, men hamnade fel, kom vilse och fick leta mig fram till katedralen, haltandes. På så vis fick jag ändå se katedralen, målet, som mina egna fötter burit mig till.



2012-01-23

Lindy hop

Ikväll händer det! Efter ett par månaders paus börjar jag och min danspartner på en ny lindy hop-kurs! Hurra! I mars kommer vi att ha dansat i två år, och det blir bara roligare hela tiden. Jag rekommenderar varmt lindy hop, mig har det gett oerhört mycket glädje och energi. Allt från själva dansandet till musiken och kläderna gör mig helt varm i magen. Dessutom är det bra för personkemin, om man dansar med en vän eller partner.

Klubben vi dansar på heter Swedish Swing Society, en ideell förening med lokaler på Igeldammsgatan vid Fridhemsplan. Har provat en annan klubb men SSS har vunnit med hästlängder tack vare låga priser, bra lärare och lagom antal deltagare på kurserna. Om man funderar på att börja dansa kan det för tjejer vara bra att försöka anmäla sig tillsammans med en kille, eftersom det ofta är ett överskott på tjejer i kurserna, och som par kommer man alltid lättare in.

För er som inte vet hur lindy hop ser ut, kan ni se ett av mina favoritnummer här.


Teknik: bajs eller godis?

Jag tycker om när jag just har städat klart hemma och sätter mig ner i köket och blir alldeles villrådig för att det inte finns något kvar att göra. Jag tycker om när deg jäser och lyfter bakduken. Jag tycker väldigt mycket om när det inte snöar.

Jag tycker inte om att vara laktosintollerant. Jag tycker inte heller om slarviga grannar i tvättstugan. Och jag tycker verkligen inte om snö.

Däremot vet jag inte riktigt vad jag tycker om faktumet att tekniken ständigt blir bättre. Utan den: inget Spotify, inget Skype. Men inte heller skulle någon bli beroende av Facebook. Utan tekniken kanske människor skulle spendera lite mer tid med att stirra in i varandras ögon istället för att stirra in i en skärm? Själv är jag inte mycket bättre. Har just blivit med iPhone, och kära nån en sån aktiv relation vi har fått. Vi hänger hela tiden, iPhone och jag.

Har ni varit med om när man kliver in i en smockfull tunnelbanevagn och upptäcker att det är lika tyst där inne som i ett bibliotek? Det är både häftigt och läskigt.


Bra, då har vi lärt känna varandra lite bättre.


2012-01-22

Bildförsök

En Mac kan innebära svårigheter för den bäste. Tur för mig att jag har en kunnig man som kan hjälpa mig ur min förvirring.

Ja, såhär ser jag ut när jag just vadat igenom en flod och ska till att ge mig på ett inbjudande berg på Hawaii.


Premiär!

Sådärja, nu har jag skapat en blogg. Skönt med superenkla verktyg så att man slipper lära sig något överhuvudtaget om bloggdesign och annat krångligt. Nu gäller det bara att förstå hur man laddar upp foton i en Mac så är vi hemma sen.

Vänta lite.

Jag har funderat på en sak. Det går liksom inte att få ur huvudet, jag får svårt att koncentrera mig på riktiga, viktiga saker. Okej. Varför är garn så garnigt och färgglatt och fluffigt? Varför? Jag har just spenderat ca en timme i min jättestora garnlåda och det som går runt i mitt huvud nu är "fluff... fluff... fluff...". Inte produktivt överhuvudtaget. Måste fundera vidare på det.

Annars kunde jag ju bli galen. Tänk.