Det är som att äntligen komma till ett efterlängtat möte, när jag lägger mig till ro i sängen och barnet börjar leva om i magen. På dagarna känner jag av foglossningar och lågt blodsocker, men på kvällen kommer sparkarna. Jag känner mig så nära den här lilla skapelsen då.
Nu är jag trött, har möhippat en vän i Göteborg hela dagen, med bland annat kanotpaddling och pubquiz. Fint värre!
I morgon tar jag tåget hem till min man igen. Har bara varit ifrån honom två dagar men längtar ändå så att det nästan gör lite ont. Därför ska jag sova nu, natten jagar timmarna så fort.
Godnatt!
Ps/ Min navel har blivit jättestor! Kan man tänka sig!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar